dag 2: min barndom ur ett viktperspektiv

jag har aldrig varit överviktig, enligt bmi-skalan. aldrig. däremot har jag alltid haft de där äppelkinderna, den där kroppen som inte är mullig men lite.. rund (?) till formen. jag har alltid varit en gottegris. ÄLSKAT sötsaker, ätit godis så fort det funnits tillgängligt. munkar doppade i socker, snacks. vad jag minns var det väl egentligen inget större problem, jag åt mycket ja, men jag åt bra med mat och funderade aldrig särskilt mycket över mina vanor. dessutom har jag alltid varit mycket aktiv, jag har nog hållt på med de allra flesta sporter som finns att testa häromkring; gymnastik, konståkning, dans i alla dess former, cheerleading, fotboll, volleyboll, innebandy. dock aldrig orientering (HATADE det när jag var mindre) eller någon kampsport! eftersom jag idrottat så mycket har jag också haft en ganska muskulös kropp (något jag nog aldrig riktigt insåg förrän ganska sent in i min sjukdom, när tränandet blev ett tvång istället för något kul)
iallafall, i fyran någongång fick jag plötsligt för mig att jag gått upp litegrann i vikt, eller ja, en kille i min klass fick för sig det och kallade mig för köttbullen. eller ja, han kallade mig för köttbullen och jag översatte det till att jag gått upp i vikt under lovet pga allt godis jag ätit och därför behövde gå ner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0