längre bort från verkligheten
jag är verkligen inte personen som har kvällsångest, kvällarna är oftast min bästa tid. från morgon till kvart i sju (typ) är det kaos, men sen, när jag tillåter kvällen och just inga måste infinna sig. DÅ är min favorittid. inga telefoner som ringer, inga måsten, ingen motion, alla måltider är avklarade. när jag tänker efter beror det kanske till stor del på vetskapen att jag inte måste gå upp klockan 5.30 utan snarare 7.45 vilket innebär att jag alltsom oftast brukar få till en någorlunda sömn iallafall (om jag lyckas släcka lampan i tid).
förutom att jag ligger i min säng och tänker på att jag uppskattar kvällarna, så är mitt liv total kaos just nu. jag tar ingen hänsyn till mig själv och knappt till folk omkring mig längre. dagarna går åt till att hetsa/överäta/spotta-tugga saker. jag är som i trans. allt jag ser är mat mat mat. allt jag vill ha är mat mat mat. allt jag vill hålla mig borta ifrån är mat mat mat. är helt manisk. sex timmar kan försvinna iväg utan att jag har rört mig längre än mellan kylskåp och diskbänk. ibland lyckas jag ju uppenbarligen ta mig till toaletten också.
och jag mår få fruktansvärt fruktansvärt dåligt över detta. över mig. mitt så kallade liv. jag skäms. vill flytta hemifrån på direkten men mina föräldrar och läkare tycker tvärtemot.
jag vill flytta av den anledningen att jag inte vill påverka min familj med mitt jävla beteende något mer. de ska inte behöva få sin mat uppätna, de ska inte behöva komma hem till länsade kulskåp, de ska inte behöve städa kräks i toastolen, de ska inte behöva rensa avloppen efter mig sessioner, min lillerbror ska inte behöve höra från sin säng hur storasyster springer fram och tillbaka i kök och meööan kök och toalett hela förmiddagarna. jag får hjärteont av det här. vågar han ens gå upp?
jag är ett monster, jag BLIR ett monster. ett matmonster som helst av allt vill vara mager så att man slipper ta i hen. så fult att det inte finns nåra tvivel om att det är just det hen är; ful. jag är ett monster. jag förstör inte bara mig själv, jag förstör för de omkring mig också.
jag skulle inte vilja vara vän med eller umgås med eller orka engagera mig i någon som inte ens vill bli engagerad i. någon som bara vill ha sakerna och tingen och maten på SITT sitt sätt. för att sedan kräkas upp det. hurra hurra.
förutom att jag ligger i min säng och tänker på att jag uppskattar kvällarna, så är mitt liv total kaos just nu. jag tar ingen hänsyn till mig själv och knappt till folk omkring mig längre. dagarna går åt till att hetsa/överäta/spotta-tugga saker. jag är som i trans. allt jag ser är mat mat mat. allt jag vill ha är mat mat mat. allt jag vill hålla mig borta ifrån är mat mat mat. är helt manisk. sex timmar kan försvinna iväg utan att jag har rört mig längre än mellan kylskåp och diskbänk. ibland lyckas jag ju uppenbarligen ta mig till toaletten också.
och jag mår få fruktansvärt fruktansvärt dåligt över detta. över mig. mitt så kallade liv. jag skäms. vill flytta hemifrån på direkten men mina föräldrar och läkare tycker tvärtemot.
jag vill flytta av den anledningen att jag inte vill påverka min familj med mitt jävla beteende något mer. de ska inte behöva få sin mat uppätna, de ska inte behöva komma hem till länsade kulskåp, de ska inte behöve städa kräks i toastolen, de ska inte behöva rensa avloppen efter mig sessioner, min lillerbror ska inte behöve höra från sin säng hur storasyster springer fram och tillbaka i kök och meööan kök och toalett hela förmiddagarna. jag får hjärteont av det här. vågar han ens gå upp?
jag är ett monster, jag BLIR ett monster. ett matmonster som helst av allt vill vara mager så att man slipper ta i hen. så fult att det inte finns nåra tvivel om att det är just det hen är; ful. jag är ett monster. jag förstör inte bara mig själv, jag förstör för de omkring mig också.
jag skulle inte vilja vara vän med eller umgås med eller orka engagera mig i någon som inte ens vill bli engagerad i. någon som bara vill ha sakerna och tingen och maten på SITT sitt sätt. för att sedan kräkas upp det. hurra hurra.
