bulä
ensam kväll hemma ledde till matfixering och 4 kräkningar (tror jag?)
kan. inte. komma. bort. från. tvången.
kräks alltför ofta tom efter att ha ätit frukt nu för tiden. inte för att jag "tror att jag ska bli tjock" utav det, utan alltsom oftast när jag kräks är det just för att jag ätit någon som inte vart planerat, och jag kan inte riktigt acceptera det. vare sig det är frukt eller socker.
för övrigt har det varit en finfin dag, så trodde den skulle gå väl, fakiskt!
kan. inte. komma. bort. från. tvången.
kräks alltför ofta tom efter att ha ätit frukt nu för tiden. inte för att jag "tror att jag ska bli tjock" utav det, utan alltsom oftast när jag kräks är det just för att jag ätit någon som inte vart planerat, och jag kan inte riktigt acceptera det. vare sig det är frukt eller socker.
för övrigt har det varit en finfin dag, så trodde den skulle gå väl, fakiskt!
lllll
allt handlar om tvång tvång tvång tvång tvång, jag känner inget kring maten själv längre, vet inte hur man känner efter. känner mig som världens äckligaste konstigaste tjej som är för tjock för att bli tagen på allvar och för trevlig och glad för att kunna må dåligt på riktigt.
jag vet inte varför men du återvänder alltid
jag tänker att om jag bara kunde vara riktigt ordentligt jävla sjuk någon gång, om jag bara kunde tappa tio kilo plötsligt i vikt eller hetsäta mig upp tjugo kilo så att någon kunde SE så att någon kunde FATTA. jag orkar inte stå och tugga och spotta ut chokladkakor genom fönstret på andra våning, jag orkar inte lägga ner tid på att laga mat som hamnar i toalettstolen sen, jag orkar inte spendera sex timmar i sträck vandrandes mellan skafferi-kylskåp-toalett, jag orkar inte att aldrig få sitta ner och äta på RIKTIGT, utan att lägga något i fickan eller utan att ha hunnit äta upp hela portionen mat innan den ensa hunnit hamna på talriken. jag orkar inte att alla tror allt är så jävla bra när det kaosar inuti. jag orkar inte att monstret lever när jag också vill leva.
.
jag är livrädd för mig själv och mitt huvud.
