klockan är tolv minuter över tio och jag har redan hunnit få i mig ca 795 kcal. bra jobbat. hurra hurra. way to go. up. varför blir det såhär?

jag har aldrig varit överviktig, enligt bmi-skalan. aldrig. däremot har jag alltid haft de där äppelkinderna, den där kroppen som inte är mullig men lite.. rund (?) till formen. jag har alltid varit en gottegris. ÄLSKAT sötsaker, ätit godis så fort det funnits tillgängligt. munkar doppade i socker, snacks. vad jag minns var det väl egentligen inget större problem, jag åt mycket ja, men jag åt bra med mat och funderade aldrig särskilt mycket över mina vanor. dessutom har jag alltid varit mycket aktiv, jag har nog hållt på med de allra flesta sporter som finns att testa häromkring; gymnastik, konståkning, dans i alla dess former, cheerleading, fotboll, volleyboll, innebandy. dock aldrig orientering (HATADE det när jag var mindre) eller någon kampsport! eftersom jag idrottat så mycket har jag också haft en ganska muskulös kropp (något jag nog aldrig riktigt insåg förrän ganska sent in i min sjukdom, när tränandet blev ett tvång istället för något kul)

iallafall, i fyran någongång fick jag plötsligt för mig att jag gått upp litegrann i vikt, eller ja, en kille i min klass fick för sig det och kallade mig för köttbullen. eller ja, han kallade mig för köttbullen och jag översatte det till att jag gått upp i vikt under lovet pga allt godis jag ätit och därför behövde gå ner.

vem är jag? jag är tjugotre år.

bor i en mellanstor svensk stad.

just nu hemma hos mina föräldrar (flyttade hem igen i samband med mina förra behandling, och nu är jag i princip "förbjuden" att flytta hemifrån (herregud låter som en kriminell) innan jag har en sysselsättning eller plan, eftersom både mina föräldrar + behandlare vet att den största anledningen till att jag vill flytta är att jag inte vill påverka min familj med mina hetsätningar etc.)

älskar egentligen allt som har med teater dans musik ord litteratur att göra, men har väldigt svårt att koncentrera mig på det och lägga ner tid på det.

har alltid haft många och stora framtidplaner men ätstörningen har börjat kväva dem, sakta men säkert.

hittade den här listan hos fina deerheart, så jag tänkte att den snor jag! egentligen hatar jag både såna här listor och såna här bloggar. men sen hatar jag ju mig själv också, så när allt är komplext kan jag lika gärna löpa linan ut och vara precis allt sånt där som jag hatar.

Dag 1: Vem är jag?
Dag 2: Min barndom ur ett viktperspektiv
Dag 3: Mina
"ursäkter"
Dag 4: Hur tillät jag mig bli så här stor?
Dag 5: Min
självkänsla
Dag 6: Mitt förhållande till mat
Dag 7: Mitt förhållande till
godis/snacks
Dag 8: Motion tidigare i livet
Dag 9: Motion idag
Dag 9:
Motion i framtiden
Dag 10: Mina försök till viktnedgång
Dag 11: Människor
som har hjälpt
Dag 12: Människor som har stjälpt
Dag 13: Sjukdomar
kopplade med övervikten
Dag 14: 10 saker du inte visste om mig
Dag 15:
Mina mål
Dag 16: Min metod
Dag 17: Mina förebilder
Dag 18: Hur jag
hanterar motgångar
Dag 19: Lycka
Dag 20: Kläder
Dag 21: Drömmar
Dag
22: Vad jag saknar
Dag 23: Det här är jag bra på
Dag 24: Rädslor
Dag
25: Belöningar
Dag 26: Bloggar jag läser
Dag 27: Ett recept
Dag 28:
Ätstörningar
Dag 29: Det här är jag stolt över
Dag 30: Min framtid

jag känner mig som en äcklig smutsig missbrukare. är jag en äcklig smutsig missbrukare? matmissbrukare.

är jag?

jag hatar min kropp jag hatar mig själv när jag äter för att jag äter. det känns som om allt är för mycket för mig. varenda tugga är en tugga för mycket, allt är ett överskott jag måste göra mig av med. allt lägger sig direkt på mig. på min kropp. min kropp som ldrig blir smal.

jag äter säkert hälften så mycket som många av mina vänner, hela min familj osv. ändå går jag inte ner i vikt. inte alls. jag tränar intensiva pass sex dagar i veckan. minns inte sist jag åt en portion ordentlig mat. det är oftast massa sallad blandat med lite mat. vikten rör sig inte. sen hetsar jag. äter i smyg. spenderar timmar med att tugga och spotta allt och inget jag är sugen på.

jag hatar mig själv för det här.

ätstörningen hindrar mig från livet och livet, vad är det? jag kan inte se hur jag någonsin ska kunna ha ett eget liv. jag vet inte ens vad ett liv är.

igår hetsåt jag och kräktes. inatt hetsåt jag och kräktes. imorse när jag vaknade ville jag inte gå upp. för jag vet att när jag går upp äter jag frukost. och jag vill inte börja äta för jag kn bevisligen inte sluta.

jag gick upp och åt frukost. snabbt snabbt lite mer lite mer snabbt MÅSTE HA SÖTT spotta tugga choklad spotta tugga spotta tugga ner i toaletten. oh happy day. oh happy life.