heja heja mig

Det är så himla svårt, när jag inte vet om jag äter ens okej eller inte. Vet att normalt är att äta mer. Men är det OKEJ, det jag äter?
Vet att, jag inte borde tvångspromenera överallt, eller träna i princip varje dag. Men, det känns som ett måste. Och jag vill kunna göra det, utan att det skadar mig.
Imorgon ska jag berätta för klassen om allt, hur det blir till våren osv. Känns jättejobbigt, som om jag gått och låtsats varit någon annan än den jag är. Som om jag varit en oärlig person. Känns som om jag sviker människor. Som om de kommer få svårt att lite på mig. Fast, nu väljer jag att vara ärlig ju. Dock är jag säker på att det kommer kännas så himla bra efteråt.

Idag har varit en jobbig dag. För det första hade jag sådan ångest igårkväll (låg och våndades över om jag ätit förlite eller för mycket som vanligt).
Dessutom var jag redan då uppstressad inför dagen idag:
eftersom jag skulle befinna mig på skolan redan åtta (tidigt för mig som brukar börja tio!) innebar det att frukost antingen skulle intas hemma redan innan sju (Hujedamig!) eller i skolan. Bestämde mig ganska snabbt för att den skulle intas i skolan. Då uppstod nästa problem: VAD? Vill ju få i mig min gröt på morgonen men det är inget man kan ta med sig. Kvarg är jag ju alltid sugen på men har sagt till mig själv att försöka äta något annat, det är vad mina föräldrar skulle kalla "bantarmat". Och jag vet ju att en eller två dl kvarg med frukt och bär inte näringsmässigt uppfyller en hel frukost.
Men kvarg fick det bli, plus en smörgås som jag tog med till skolan. Herregud, så mycket småätande det varit under dagen. Det började redan på morgonen innan jag for iväg. Glad är jag ändå att det inte lett över till hetsätning. Bra F!! Dessutom, om jag försöker se det från den bra sidan, så får jag ju i mig lite mer kalorier än de dagar då jag äter totalt strikt. Vilket är bra för mig.
Åhh, vill bara kunna komma in i bra ätvanor. Åt en smörgås nu som kvällis också, och känner att det är JÄTTEMYCKET. Eller liksom, hit men inte längre. Sedan när blev en smörgås med rökt lax hur mycket som helst för mig? Det tycker jag ju inte, egentligen. JAG tycker inte det. Bara matmonstret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0