Ja.. hur går det? Med luncherna, med ångesten, med livet.
Det som är jobbigt, det är den konstanta ångest och stress jag känner. I veckan satt jag barnvakt en kväll och det var det bästa jag gjort på länge, de få timmar jag och barnen spenderade tillsammans hade jag lust att börja gråta hela tiden. Tänk så fint det kan vara, tänk vad lugnt det kan vara. Att man kan ta EN sak i taget, att man kan vara i nuet. Barn är så totalt i nuet. Jag vill också. Jag tänker och oroar mig alldeles för mycket. Antingen har jag ångest och oroar mig över vad jag ätit, kan inte andas och äter bara mer eller tränar eller spyr, och i nästa fall har jag ont i magen för att jag blir så nervös över vad jag egentligen gör mot min kropp. Jag är så elak mot den, mot mig själv. Idag, tex, har jag tränat både på förmiddagen och på kvällen. Trots att jag fortfarande inte alls äter ordentligt. Hur tar min kropp det? Det gick ganska bra fram till lunch, satt tom ner i lugn och ro och åt den (något jag har MYCKET svårt för, äter nästan alltid stående i riktig hetsätaranda, därför det leder över till hetsätningar, därför jag aldrig har koll på vad jag får i mig riktigt).
Men sedan.. jag bakade bröd, och när det var klart ville jag smaka lite. Lite blev lite mer fast vad svalde jag och vad spottade jag ut? Egentligen? Jag vet inte.. men det är så hetsen startar.

 Jag vet att det är A och O med regelbundna måltider, det är det jag strävar mot. Det är tufft som satan, märker jag. Och, kokar jag ett ägg och tänker "det ska jag äta klockan sex" så är ´just den där grejen att ta fram ägget sätta mig ner i lugn och ro och äta upp hela så SJUKT svårt. Ofta lämnar jag en del. Känner mig äcklig och får ångest. Men sedan, kan jag gå in i skåpen och hets- småäta av lite allt möjligt utan att alls få samma jobbiga ångest. Måste lära mig att göra val och stå för dem!
Är ju lika rädd för att få i mig alldeles för lite som för mycket. Man klarar sig inte på mestadels grönsaker och frukt om man tränar fem/sex dagar i veckan. Det är inte okej. Samtidigt, tänker jag just nu, att bättre att träna än att kräkas. Faktiskt.