Fattar verkligen inte vad som händer. Har verkligen totaltappat typ fyra kilo sedan jag slutade med mitt dagliga kräkande och började äta betydligt mer. Som jag ätit idag är minst dubbelt så mycket som jag åt i somras och i höstas!
Samtidigt är det nu som kroppen kommer igång igen. Det är ganska läskigt. Känner igen känslan från då jag blev inlagd: kunde känna enorm hunger EFTER måltiderna, fattade ingenting. Sedan börjar jag frysa och skaka, känna mig svag. Det får mig att verkligen fundera på hur min kropp mått de senaste åren, den måste ju bara totalt ha stängt av hela sig.
Samtidigt som jag tycker det är världens underbaraste grej blir jag lite skraj, detta betyder att jag måste öka. Egentligen borde jag inte ens promenera, men det känns lite way to much att ta tag i allt såhär på samma gång. Skulle aldrig klara av att öka på maten såhär mycket som jag gjort de senaste veckorna och SAMTIDIGT HELT sluta med motion. Lite steg för steg får det gå minsann.

Det är tufft att SITTA inne en hel kväll istället för att träna eller promenera. Genast hittar jag på ursäkter som att "men HON får ju, HENNES kropp klarar ju av det, varför ska då inte JAG?"
Men, jag ska vara stark nu. Framför allt visa mig själv att det går. Man FÅR vara snäll mot sig själv och sin kropp. Man FÅR må bra. JAG får.