Åhhh denna ständiga kamp i hjärnan! Det finns två så himla olika sidor i mig, en väldigt sund och frisk och en så himla sjuk och dum. Det jag försöker arbeta med nu är att fokusera på allt positivt, de framsteg som jag faktiskt hela tiden gör (det svåraste är väl att behålla synsättet att se det som just POSITIVA steg FRAMÅT, matmonstret vill gärna se det tvärtom).
Julen har varit mysig, var nära på att tvinga ut mig själv på en promenad runt nio nu ikväll men stod emot. En dags stillasittande har ingen dött av, så jag borde rent statistiskt inte göra det heller.
Det var underbart att träffa min släkt, det var underbart att kunna äta julmaten i lagom takt (tidigare har jag alltid blivit så ångestfylld och stressad vid bufféer att jag bara slängt i mig allt) och det ÄR gott med choklad.