Är hemma. Har sedan kvart över sju hunnit äta:
tacos (ett mjukt bröd plus en hel del fyllning)
kvällsmål bestående av filmjölk, keso och (håll i er nu) crunchy-müsli med kanel/äppelsmak (himmelskt!) plus en clementin

sen nu, när jag klädde av mig för att sova, såg jag någon i helkroppsspegeln som inte var jag. då gick jag ner i köket och gjorde iordning en halv smörgås med leverpastej också. den satt som en smäck. ångesten tänker jag inte låtsas om.

det som är skönt med att komma hem, är att det finns ett helfyllt kylskåp med mat.
det som är jobbigt med att komma hem, är att det finns ett helfyllt kylskåp med mat.
med ost, med tre olika yoghurtar, med matrester, med marmelader, med pålägg, med fyra olika sorters bröd och lika många choklader. valmöjligheterna, som jag så fint har jobbat bort under hösten, står nu framför mig igen. hela smörgåsbordet. det är nu jag måste visa för mig själv att jag kan göra ett val, och stå för det. väljer jag smärgås med pastej så är det smörgås med pastej jag ska äta. det funkar inte att äta 1/6 smörgås med pastej, lite crunchy ur paketet, en liten tugga lasagne, en liten bit pepparkaka, bara lite bröd där, och lite marmelad där.. och sen är vi inne i en hetsätning. det är den vägen. därför kräver mitt lov planering i matväg!
jävlar vilken ångest jag får när jag tänker på vilken ökning i matmängd jag bör göra. men jävlar vad taggad jag är på att äta GOD VÄLLAGAD MAT, vad taggad jag är på att kicka igång min förbränning ännu mer, jag menar: kan man äta sex gånger om dagen, sex goda mål, varför skulle man INTE vilja det?
jävlar vad jag känner att det är nu jag måste tacka ja till livet, på riktigt.