Just nu känner jag mig äcklig, och mja.. tänkte skriva tjock. Men VET ju just nu att jag inte är tjock, jag kanske känner mig tjock. Men, hur känner man sig tjock egentligen? Är tjock en känsla?
Men! Men men men! Mest av allt känner jag mig så jävla BRA. Duktig!
Inser nu, när jag börjar skriva om det, att det egentligen inte i "vanliga" ögon är något att jubilera för. Men för mig, FÖR MIG är det verkligen det.

Scenario:
Har varit på gymmet, yoga 75 minuter sedan 5 km på löpbandet. Väger mig efter passet (har inte vägt mig på ett tag) och inser att jag GÅTT NER. På vägen hem funderar jag som vanligt på vad jag ska äta när jag kommer hem. Brukar bara äta varm mat en gång per dag, tycker det är JÄTTESVÅRT att äta lagad mat hemma själv på kvällen. Så gick där och planerade att äta min kvarg med brukt och bär, plus en ganska stor rostad macka med rökt lax på. Och kanske, kanske en frukt till det. Men sen.. åh vad gott det hade varit med varm mat. VARFÖR skulle jag inte kunna gå hem och äta varm mat? Vad är det värsta som kan hända? Att jag blir lite för mätt? att Jag får i mig alldeles för mycket? Och vad i sin tur skulle det, om det nu mot all förmodan skulle hända, göra? Jag behöver gå upp några kilo. Lite för mycket kalorier är verkligen ingen anledning till kompensation, på något sätt. Varken kräkning eller träning.
Så, åh korv. Korv ska jag ha. Eller..? Eller? JA. 
Började jämföra vad som skulle ge mig mest energi, kvarg-måltiden eller korven. Tror nästan kvargen kunde hamnat på högre, men det är ändå det stensäkra elternativet jag kör på nästan varje kväll. 
Och jag är sugen på korv, med ketchup. Korv it is! Men vad ska jag ha till? MÅSTE få i mig kolhydrater, kan inte hoppa det. Enda jag har hemma är fullkornpasta.. och det blir liiite väl stor utmaning att äta varmt mål som dessutom innehåller pasta efter åtta på kvällen.
Så, vad blev det? Efter mitt långa samtal med mig själv gick jag in på ica, köpte creme fraise med tomat/basilika-smak.
Gick hem, stekte en korv, wokade grönsaker med champinjoner, rostade en macka som jag tog smör på och kokade en stor kopp te. Åt med god aptit. Blev ganska lagom mätt (hungerkänslorna är inte i funktion riktigt). Tänkte: är det här en okej måltid för någon som tränar nästan varje dag? NEJ. Så, gick ut i köket, hämtade min keso/kvarg, skivade ner lite banan, blåbär, frön och kanel. Åt upp.
Sen satte jag mig här, och började skriva att jag kände mig äcklig. Nu känner jag mig inte äcklig längre, bara stolt som satan. Heja mig! 
Mitt problem är att jag oftast. när jag känner att jag hittat en riktning och är påväg någonstans, vill komma dit med en gång. Helst skulle jag vilja komma in på dagvården NU, imorgon, för jag är så himla peppad på att kämpa nu. Jag vill låta mig själv må bättre och bättre och bättre. Jag vill kunna tacka JA till att gå ut och ta en öl med kompisarna, istället för att känna att kvällen måste spenderas på att promenera hem och sedan äta vad som ätas måste för att jag inte ska svimma bort av trötthet. Jag vill göra det jag tycker är kul, äta det jag tycker är gott, sova när jag är trött, skratta när jag är glad och gråta när jag är ledsen (och känna mig ledsen och glad över andra anledningar än om dagen gått bra matmässigt eller inte.)

Som jag befarade. Vill faktiskt inte tappa mer i vikt. Vill stå still. Blir rädd för mig själv när jag tappar.