att vara sjuk eller inte

Dras hela tiden mellan två tankevärldar, två tankar: den ena tanken säger att jag inte alls är sjuk, att jag bara VILL vara sjuk, att jag är en uppmärksamhetshora som söker hjälp när jag egentligen kanske inte ens behöver det. För, jag KAN ju äta, om jag bara vill. Problemet är ju att jag inte vill. Jag vill inte för att jag anser att jag inte behöver. Jag måste ner, lite mer, jag kan inte äta, för då kommer jag inte kunna sluta. Men annars, annars är jag frisk. Allt det här hålla-påendet med maten, det är bara ett dumt tidsfördriv som jag JU KAN sluta med, när jag vill.. när jag vill..

Den andra sidan, den försöker lite. Tänker att: men F du kan ju äta, du får ju äta. Om du äter nu kanske du slipper hetsäta senare idag. Du bör äta, din kropp mår inte bra av att äta.

Mina ben domnar lite lätt ibland på kvällarna. Då säger den andra sidan: kanske finns det inte energi nog till hela kroppen. Medan den första säger: sluta hitta på dumma bortförklaringar, du har ätit mer än nog. Sånt här får man stå ut med.

Att jag tänker på mat, läser matbloggar halva nätterna, det är bara ett val jag gör.
Att jag, när jag ska äta, kan äta saker direkt ut skåpet och småäta ur lådor och ta en godis då och då, men att laga en portion mat, lägga upp den och sätta sig ner för att äta den, det går inte. Då har jag redan hunnit ångest-äta mig igenom mitt skafferi, vilket innebär att jag inte alls borde äta all denna maten, och nästan hälften åt jagf ju också dessutom upp under tilllagningen. Herregud, hur mycket har jag ätit egentligen? Nu kan jag bara fortsätta, ångesten totalt blockerar hela mitt tankesystem.

Fast anorektisk, det är jag inte, det är ju för normalviktig för, och bulimisk, njä inte egentligen det heller. Nu har jag ju faktiskt inte spytt på fyra dagar. Och jag har inte kalla händer, och jag är alltid mätt, och jag kan inte sluta äta sötsaker.
Bara ibland, snurrar det i huvudet, blir benen jättetunga, gråter jag hela kvällen, tänker jag på mat hela dagen, spenderar jag sju timmar mellan kylskåp och toalettstol, slår mitt hjärta konstigt, önskar jag att jag var smalare, tränar jag sex dagar i veckan. Bara ibland.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Du kanske inte lider av anorexi eller bulimi, vad vet jag, men du är definitivt ätstörd. Jag är ledsen att du också ska behöva gå igenom det, det är ett rejält helvete. Men du förtjänar att må bra. Och din kropp förtjänar att du försöker.



Sv: Tack så din fina kommentar! Den gjorde mig riktigt glad :}

2010-11-08 @ 12:20:54
URL: http://sockerskrin.blogaholic.se
Postat av: Emelie

Sv: Du har helt rätt. Klart du är värd bättre, och jag blir uppriktigt glad av att höra att du äntligen, på eget initiativ, sökt hjälp. Det är riktigt starkt, och din beslutsamhet kommer ta dig långt :)



Jag går på SCÄ i Stockholm, där jag har min behandlare som jag träffar typ varannan månad. Sedan har jag ju matschema på det, som jag ska följa, med 6 mål om dagen med rekommenderade mängder ^^

Målet är att gå upp ett antal kilo, till normalvikt.

2010-11-08 @ 15:35:52
URL: http://sockerskrin.blogaholic.se
Postat av: Cilla

Man vinner ingenting på att vara sjuk, det är det sämsta någonsin och det värsta är man inser inte det fören man väl sitter fast och ångrar det men orkar inte ta sig upp. :( Hoppas du kan stå emot dina tankar, sluta läsa "negativa" matbloggar och thinspo det mår man bara dåligt av. <3 Kram på dig.

2010-11-08 @ 17:25:01
URL: http://bloodysabbath.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0