Idag har jag haft massivt med ångest. Varför?

Jag försökte förbereda mig mentalt inför dagen, eftersom jag länge vetat att minst sex timmar av dagen skulle spenderas sittande i en bil. Jag har varit fruktansvärt trött i kroppen det senaste, och tyckte det var ganska skönt att bara sitta, efter ett par timmar kunde jag även börja läsa i min bok och höll fokus på läsningen. Under ett stopp på ett lunchställe (vi skulle bara ha kisspaus) to jag mig en titt på menyn, och tyckte det såg gott ut. Hade tidigare redan bestämt för att inte bråka med mig själv om lunchen. Idag skulle ja äta god och riktig mat.

När vi ca 40 minuter senare kom fram till vårt lunchstopp började stressen komma. Jag kände hur missnöjet började sprida sig i kroppen. Den här restaurangen hade inte alls lika bra utbud (=lunchalternativ som inte var ALLTFÖR läskiga) och inget fräscht salladsbord som det förra. Min mamma börjar fråga mig om det finns något jag kan äta. Jag blir irriterad, frågar varför JAG måste bestämma vart vi ska äta jämt. (suck.. för att det alltid är jag som får panik antagligen.) Lillebror vill promt ha hamburgare så vi går ner till det andra av två restaurangalternativ. Här finns ÄNNU färre alternativ, maten är verkligen typ "lastbilschaffis-mat" (tänk pyttipanna med ägg eller isterband med stuvad potatis). Mamma säger att hon och jag kan gå tillbaka till det andra stället. Jag säger att jag vill att alla ska äta tillsammans utan att stressa. Jag börjar få panik. Vad ska jag ha vad ska jag ha? Det finns kycklingsallad. Jag vill inte ha sallad. Är så trött på sallad. Vill ha riktig varm mat. Inte sallad. Jag skulle ju få äta god mat!
Beställer salladen.
Får panik. Tänk om de häller dressing på. PÅ salladen. Tänk. Hjälp.
Salladen kommer, jättemycket isbergssallad, gurka, tomat, majs och kall strimlad kyckling. En vit fralla.
- Vill du ha dressing till?
- Eh ja. Kan man få den brevid?
- Javisst.

Sätter mig vid bordet. Får ÄNNU mer ångest. Vill gråta. Vad fan är det här, det är inte MAT. 90 kronor för en massa isbergssallad som består till 95 % av vatten, plus lite osmaklig kokt kyckling. Jag vill ha mat!!
Fick i mig kanske 1/3 av allt. Det smakade ingenting. Saker flög över kanten. Ångesten var total. Sedan grät jag på toaletten i tio minuter. Mest över att jag är så jävla löjlig som inte ens kan unna min familj att få äta av sin lunch i lugn och ro utan att jag ska sitta där som en stor bebis och gråta över en sallad.

Ja. Varför, varför, varför?
Varför går min värld under så fort matplanerna inte går exakt som jag vill i mitt huvud. Hade sett en vegatrisk rispytt på stället vi stannade på tidigare, och hade hoppats att något liknande skulle finnas även på vårt matställe. Nu gjorde det inte det. Och jag ville dö. Blev arg, otrevlig och grinig. Mot min familj, som inte gjort mig något int alls.
Varför kan jag inte pga min ångest förmå mig att stoppa in EN gurkskiva i munnen? Medan jag nu ikväll, kunnat äta indisk mat i sås på grädde och smörpenslat bröd till. Varför gav den jävla salladen mer ångest än hela middagen nu ikväll?

Blir så trött på det här. När ska jag få börja njuta? När ska jag ens kunna tillåta mig att äta ordentligt? När ska jag sluta med att förtjäna allt jag äter? När ska jag sluta vilja leva på gränsen? Varför är alltid ångesten starkare än viljan just i stunden? Hur ska jag göra?


Haha, ja, jag och mina postitva inlägg.
Idag har jag verkligen inte gått många steg. Det är jobbigt. Men nyttigt. Det värsta med den här sjukdomen är att den aldrig tilllåter mig att vila. Så många gånger jag stannat hemma från diverse saker för att jag inte haft orken, för att jag känt att jag behöver vila. Men sen, så kommer den bara på en massa dumma motargument. "HA! Vila, du? Behöver DU? Du är bara lat! Du behöver inte vila, du behöver bara ta tag i dig själv. Tror du andra tjejer i din ålder bara SITTER en hel dag, tror du det? Du måste röra på dig. Du förslappas. Bla bla bla."
Ja, så var det den vilan. Då får huvudet ta smällen istället, och oftast har det slutat i någon form av självdestruktivitet. Idag försöker jag säga: åh, tack, skönt. Du får vila, varesig du är i nöd av det eller inte. Du får vila när du vill. Du behöver inte ha tagit ut dig till 110% för att få vila. Vila är ingen belöning, vila är gott."