en inte så vanlig torsdag ändå
Hola!
Dagen har rullat på. Himlen har varit blå och fin. Jag försöker ta hand om rastlösheten i min kropp på andra sätt än att äta, eller motionera. Det är svårt! Men det går!
Igår åt jag spagetti med köttfärssås. Höll på att kvävas av min ångest när jag såg vad som serverades. Själva rätten är väl inte så svår i sig. Egentligen. Men att någon annan lagat den, att det var vit pasta, med massa smör. Att köttfärssåsen hade ett lager av olje-flott. Men, jag slog mig själv på huvudet och tog en portion. Och GUD vilken smaksensation. Haha, shit, har glömt hur vällagad mat kan smaka. Det var en kulinarisk upplevelse måste jag säga.
Nu jobbar jag på att få in regelbundenheten med måltiderna. Pepp pepp!
Jag vill ha filmtips, eller boktips, eller tv-serietips! Så jag har något att spendera mina dagar på. Snälla hjälp mig!
Puss.
Åå är inte pulvermos bara för gott? :O jag älskar det haha :O
Du ja förstår exakt hur du känner för ja känner exakt lika dant, vill hålla på med grejer men får inte så man blir ju så rastlös så de finns inte liksom. man sitter ju bara vid datorn och äter typ haha. man tänker ju typ mer på mat nu än man gjorde innan xD
Åå de e supergott, typ kalkon, frysta grönsaker, massa vitlök, tomatkross o andra kryddor i. Suveränt gott :D kalkon e ju mega gott :D
Fast tror de blir fisk idag e mer sugen på de haha ^^
Pussar på dig :) hoppas du hittar något skoj o göra ikväll?
Fantastiskt va=) Vällagad mat är inte dumma grejer. Tycker faktiskt ofta att det är bättre än godis. Och wow! Vilken massa förändringar du gjort, vad du tagit tag i. Underbart ju! Hoppas bara den där utlovade vården kommer snart. Man blir ju galen av att vänta. Det finns liksom inget annat då. När jag väntade senast så bakade jag som en besatt för att stilla oro och hålla mig sysselsatt.
Jag väntar.. och väntar. Men det kommer nog bli förgäves. Scä har ännu inte ringt min psykkontakt för att prata om planeringsmöte trots att det var flera veckor sen hon och jag pratade i telefon och hon sa att hon skulle ringa. Jag håller med dig, nu äter jag.. nu går jag upp i vikt med ett schema som jag gärna skulle se över med en dietist. Helt utan stöd. Det håller på att rasa. Jag gråter flera gånger om dagen och har gömt alla kläder utom dom största t-shirtarna längst in i garderoben för att jag bara vill dölja hela mig. Ingen finns det att prata med.
Jag fick ju "hjälp" av dom i höstas, eller ja precis innan jul. Dom kunde inte erbjuda något just då så jag remitterades till capios slutenvård. Stod ut fem dagar innan jag skrev ut mig och då remitterades jag tillbaka till scä och där står jag nu. Trots att vi hade en kontakt så nyligen så vill dom börja om alltihopa med nytt planeringsmöte och alla sånna grejer.
Ja, det är alldeles för länge du haft problem. Varje dag är ju en dag för länge. Ingen ska behöva slava under matmonstrena. Jag tror på dig och vet att du komma ta dig härifrån. Inte för att det är lätt men du kommer klara det.
Jopp, jag är gift=)
Bra att du stog emot ångesten, du är bra! <3
