Tänkte publicera mailet jag skrev till mina föräldrar. Naket och öppet!

Hej mamma och pappa.
 
Här sitter jag i den lilla staden, på mitt rum, i min stora fåtölj. Jag lyssnar på Arja Saijonmaa som sjunger att att hon drömde något i natt som hon aldrig drömt förut.
Jag drömmer också mycket nu för tiden, det är roligt att drömma. Men det är inte roligt att drömma mardrömmar. Det gör jag ganska mycket. Jag vaknar ofta helt dyngblöt av svett.
Jag tror det har att göra med mitt leverne i övrigt. Det är mest därför jag skriver, för att jag vill skriva om mitt liv. Det blir alltid så svårt när jag ska prata, tycker det är jobbigt när jag inte får fram vad jag egentligen vill säga. Allt fastnar i halsen och jag inbillar mig lätt att det egentligen inte är så viktigt.
 
Men jag tycker det är viktigt. Jag har börjar tycka att det borde vara viktigt. Mitt mående. Jag orkar inte må dåligt längre. Jag tycker det är ovärt och tråkigt, och det förstör allt som skulle kunna vara fint och bra. För att gå rakt på sak så tycker jag det är skitjobbigt just nu. All min tid går åt till att planera mat; laga mat; äta mat; ha ångest över mat. Äta och kompensera för mitt ätande. Försöka hitta en balans som jag aldrig tycks finna. Jag är så trött på det. Det är så onödigt! Samtidigt vet jag att planeringen är a och o. Planerar jag inte så äter jag bara, och har ångest, och kanske kräks, istället för att planera. Det jobbigaste är att ha ångest nästan dygnet runt, jag har ångest över allt jag gör och allt jag inte gör och allt jag borde göra. Jag hittar inga riktigt bra lösningar.
Jag blir så lätt uppstressad och har jättesvårt att organisera mitt liv. Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan jag tänkt packa min väska och åka hem. För jag vet verkligen inte om jag orkar ta hand om mig själv nu. Är så trött, både i kroppen och knoppen. Trött på att gråta trött på att förstöra för mig själv trött på att bo i det här slottet av luft som jag själv byggt. Jag inbillade mig att det var kul att bo i ett slott, ha! Jag säger till mig hela tiden att jag inte får vara svag, att det inte alls är så illa med mig som jag ibland vill inbilla mig, att allt är okej. Men just nu, just nu är det inte alltid okej.
Min skola är jätterolig, jag har jättebra lärare och klasskamrater och jag tycker nog egentligen också om staden, trots att det är stort. Därför är det så himla tråkigt att jag inte kan ta in alla lärdomar, all kärlek och all inspration jag får. Det bjuds så många chanser här som jag inte kan ta helhjärtat. För det är svårt att se det roliga i allt när jag låter mina ätstörningar lägga en stor skugga över det. Samma skugga som följt mig i så många år nu. Jag har nog aldrig riktigt velat erkänna dem för mig själv, eller andra. Jag har nog skämts över min sjukdom. Aldrig velat se det som en sjukdom. Har aldrig tagit upp kampen på riktigt. Nu är jag beredd att göra det. Jag har redan gjort det. Jag vill bli frisk. Frisk på riktigt. Jag vet att det går och att jag kan. Men det är en kamp jag måste ta, och jag visste inte att det skulle vara så tufft. Och jag tror faktiskt inte att jag klarar det själv.
 
Egentligen är det ju inte värre än att jag har ett problem jag måste få bort. När det är borta kommer nya problem, men dem kan jag förhoppningsvis lösa på egen hand.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här mailet. Jag vill vara ärlig. Jag vill nog ha lite hjälp, lite råd, ert stöd. Hur jag ska klara dagarna. Dagarna fram till dagvården, och dagarna under dagvården. Det är så ensamt här. Jag vet inte vad som är bäst för mig själv just nu. Jag vet inte hur jag ska lägga upp min vår.
 
Ja, det här var ju konstigt... Att skriva ett mail till sina föräldrar. Känns lite högtradigt!
Jag vill inte att ni ska var ledsna eller oroliga för min skull. Det är onödigt. Jag vill inte tynga er med min tyngd. Jag är ju varken förlorad eller dum. Egentligen. 
Men ni är mina föräldrar och jag tror det är där jag kan hitta det största stödet just nu.
Ring mig gärna när ni läst det här! Det är inte det att jag inte vill prata om det, ni får inte vara rädda för att fråga mig saker, det blev bara lättast såhär.
Nu ska jag lyssna på en ny låt, och diska min disk.........................................................
Jag älskar er!
/ F