Hade en jättetrevlig nyårsafton i goda vänners lag. Har varjde dag varje timme senaste veckan tänkt tanken att backa ur pga att det skulle ätas gemensam middag. Men, jag åkte dit, jag åt, jag hade roligt!
Och, om det kunde få sluta där.
Om jag slapp åka hem och straffa mig själv genom att tvinga mig själv till att spy upp den lilla nattamat jag åt när jag kom hem. Om jag kunde få vakna med ro i kroppen, iställer för en ångest och stress. Om jag kunnat ta det lugnt och njuta av en slapp förmiddag i soffan istället för att vara nära till hetsätningar hela morgonen. Blev ingen ordentlig frukost utan bara en massa småätande här och där. Vilket leder till stigande och stigande ångest. Och, jag VET ju att det blir så. Jag vet ju precis hur den visan går. Jag vet också att jag får i mig så mycket mer när jag äter på det här sättet. ÄNDÅ är det så omöjligt svårt just nu att sätta sig ner med ens en smörgås och en kopp kaffe.

Det jag har så OTROLIGT svårt  ärför att göra val. Alla val blir ångestframkallande för mig. Vilket bröd? Vad ska jag ha på? Ost, keso, skinka, gurka tomat korv avokado osv osv osv? Kaffe eller te? Äpple eller apelsin? Yoghurt eller gröt? Ja eller nej? Svart klänning eller vit? ALLT allt allt skapar kaos och ångest i min hjärna. Jag KAN inte välja. Det är därför det är så himla svårt för mig att börja följa mitt matchema också. Jag klarar det verkligen inte. Får panik och ångest av att behöva välja smörgås. Vill helst inte välja alls.
De enklaste grejer kan bli helt olösliga för mig: Städa rummet? Gå en promenad? Och jag borde ju läsa lite kurslitteratur. Träna på mina texter. Borde skriva ansökningar. Vart ska jag börja? Allt blir en enda röra.
Att ens skriva ett blogginlägg ger mig ångest. Känns som om jag vill skriva allt på en gång, kan inte hitta någon struktur.
För att inte tala om att laga mat, en måltid. "Ja, men om jag skulle ta och steka lite kyckling, koka en potatis. Eller vill jag ha lax kanske? Och så har jag ju en halv avokado i kylskåpet.. Och fetaost, och majs. Och nej, vad är jag sugen på? Egentligen? Blir det här lagom? Jag kan ju inte äta av allt? Åh, lite keso kanske man kan ta till.. Och soltorkad tomat." Alltså, kaos i min hjärna. Det är ungefär allt eller inget som gäller.
Någon sa en gång till mig att man måste plocka en blomma i taget, man kan inte plocka hela buketten på en gång. Det är väl där jag på något sätt har fastnat. Kan inte se blommorna.

Så, här sitter jag med ångest. Fin början på det nya året. Får försöka vända det här. Ska gå ut på en promenad för at det är underbart fint väder ute, och för att det är nollgradigt.
Det här året ska jag ta hand om mig själv. Och jag börjar nu.