Undrar vad min lärare skulle säga om jag ringde imorgonbitti och sa:
"Hej! Jag mår inte bra, fick en släng av bulimi igårkväll så känner att min ork inte riktigt finns idag. Har inte sovit mycket pga ångest heller, så stannar nog hemma idag."
"Okej, jag förstår. Men vila du upp dig hemma och kom till skolan när du mår bättre igen. Krya på dig!"

Eller?
He he he. Ja man ska väl kunna skämta om det också. Det är synd att man kan sjukanmäla sig för huvudvärk, eller magont, eller att man har inte i foten. Ja alla dessa fysiska symptom. Men så fort det är något psykiskt, så har folk inte samma tollerans. Syns det inte så finns det inte!
Sen just ätstörningar, eller psykiska störningar över huvudtaget, har ju folk i allmänhet ganska dålig vetskap och förståelse för. Det är synd.

Men ja.. Dagen började dåligt och slutade sämre men tiden däremellan måste jag säga var mycket bra. Och jag gick till skolan trots den dåliga starten! Man får aldrig ge upp. Aldrig ge anorexin mer tid än den själv klarar av att sno. Ska skaffa mig en ny kompis istället, Livet heter hon! Har hört att hon är mycket mycket roligare att umgås med än anorexin.