MEN! inte att förglömma varför denna dagen, trots allt, varit förjävla bra. Den bästa dagen på länge!
Som sagt så har jag hetsat (jag kallar det hetsa, trots att det inte faller in i just normen för hetsätningat kanske, på så sätt att jag inte äter liter och kilovis med mat och föda. jag äter lite av allt, direkt ur skålar och byttor och påsar och frysrum och kylskåp. Sväljer så lite som möjligt (för jag vill vill verkligen inte kräkas) och spottar i vasken och papperskorgen. Men ja, hetsa; för det är just vad jag gör: äter under hets.) varje dag efter frukost, i säkert två veckor nu. Men idag! Idag åt jag min frukost, gick upp och satte mig på mitt rum och plöstligt låg hela dagen framför mig. Efter en timme tog jag mig ut i VÅREN, solen gassade och jag gick på en riktigt lång promenad. Första halvtimmen gick jag och bara lyssnade till naturen och fågelkvittret. Resten av vägen hade jag p3 i lurarna.
Väl hemma tog jag ett glas c-vitamin (utan att smaka på NÅGOT ur skafferiet!!!!) och mina järn- och kalcuimtabletter, en filt, en kudde och boken Bulimibibeln och satte mig ute på trappan och läste i en halvtimme.
Lagade lunch, det var tufft men klarade av att inte äta alltför mycket innan den var färdiglagad. Satte på en film och tittade på nästan hela medan jag åt. (Försöker köra med "sitt-timmar" efter de stora måltiderna nu, för att undvika kompensation.)

Förstår ni! Förstår jag! Hur skön en dag kan vara! Hur mycket man faktiskt får och hinner göra! Och när detta var klart var klockan inte ens halv tre. (Här följer den lite sämre biten av dagen, men den nämner vi inte i detta inlägg.)

Men, ni har inte hört det bästa än!
Vid halv fem fick jag ett samtal. Min remiss är skickad. Förhoppningsvis får jag komma på bedömningssamtal nästa vecka. Nästa vecka! Äntligen händer det grejer.