Idag var jag på andra mötet hos min behandlare. Var konstigt nog nervös hela morgonen, Kände hetsätningssug. Var otroligt ambivalent vid frukosten. Lagade en portion gröt som jag slängde. Lagade en till. Som jag åt.
Mötet var jobbigt, och bra. Bra för att jag vill och kan prata om det, jag tvingar mig själv till att försöka vara så ärlig som möjligt. Det ligger väldigt mycket i min natur att på något sätt alltid försöka förmildra mina omständigheter. Det är ett slags skydd för både mig själv och för min omgivning. Jag har liksom aldrig varit den som gjort en scen vid matbordet, eller sagt till mina färldrar att jag VÄGRAR äta något, eller sagt att jag bara ska äta lättyoghurt osv osv. I sådana fall har jag istället smugglat undan maten och sedan tagit ut ångesten på mitt rum, i löpspåret osv, låtsas ätit saker, allt för att skydda min omgivning. Och mig själv. Jag vet att detta är ett av anledningarna till att jag fastnat i det också, för att jag aldrig tagit ut den så mycket på min omgivning. Jag tror fortfarande inte ens att mina familj kan se hur varje timma är en kamp med och mot maten. Samtidigt som jag fortfarande inte kan hitta någon logik i att jag ska sitta och gnälla och gråta och skaka och skrika och ställa dumma frågor till mina nära och kära. Det skulle bara tynga dem.
Iallafall, att vara ärlig mot mig själv och mina behandlare är nu a och o! Vi pratade mycket om hur jag hanterar min ångest. Det känns så konstigt. att för första gången på åtta år få konkreta tips på hur jag ska hantera den. Och VAD den egentligen är. VARFÖR har ingen pratat med mig om det här innan? eller har jag varit alldeles för upptagen av annat för att ens uppfatta det i sådana fall? Min förra pyskolog var alldeles för babblig, pratade på i timmar, bokstavligt talat. Hon ville så mycket men på något sätt var det mer hon i den resan än jag. Haha, ja gud, var alltid helt slut i hela huvudet efter att ha varit där. Och inte pga att jag bearbetat något av mitt egna i mitt huvud, utan efter att ha lyssnat på hennes historier.

Trött på min svartvita känslokarta. Min hunger är likadan, antingen känner jag mig helt fylld, eller helt tom! Jobbigt. Få in det regelbundna var det ja. Vänta ut ångesten.
Rörigt inlägg: check!