Idag var en alldeles underbar dag. Fram till en tidpunkt runt klockan fyra på eftermiddagen. Då jag fick för mig att ställa mig på vågen. Hade haft en mindre hets och druckit en massa lightsaft precis innan. Så visste att vågen inte skulle vara snäll mot mig. Men på något sätt känns det bättre att väga mig när jag "har något att skylla på" än att ta en morgonvikt. Tar i princip aldrig morgonvikt, kan inte hantera att morgonvikten skulle vara lägre än sist jag vägde mig.
Så, ställde mig på vågen. Efter det har jag känt mig tjock. Kollat på bilder av mig själv. Hatat. Undrat vad det är föl fel på mig och min kropp. Ska jag verkligen aldrig få njuta?
Satt med familjen när de fikade semla. Ja, semla, som jag har på min mål-för-detta-året lista. Hade förvanat mamma redan igår att det nog inte skulle gå. Inte med de senaste veckornas ångest och hets. Hade inte kunnat hantera semlan utan kompensation.
Så nu satt jag där med mitt kaffe istället. Ville gråta för att jag inte kan äta. Just nu är jag svag, jag tror helt seriöst jag kommer gå upp en massa av semlan plus att det skulle bli startskottet för dagar av sockerätande.

Har gått upp fyra kilo sedan jag flyttade hem. Fyra kilo. Genom att äta ungefär mängden av ett halvt matschema. Närmar mig ett helt. Fyra jävla kilo. På hetsätningar. Fyra kilo. På att sluta träna på gym. Ändå motionerar jag forfrarande varenda dag. Jag blir så rädd. Känner mig tjock. Undrar vart det här ska få ett slut? Kommer jag någonsin få njuta av god mat (och inte bara av magert kött och grönsaker) och kommer jag någonsin få känna mig bekväm i min kropp?