sedan jag bytte mediciner för lite över en månad sedan har jag märkt en otroligt positiv skillnad, alltså det kändes verkligen som natt och dag. dock har jag den senaste veckan märkt att jag sakta sakta börjat falla djupare tillbaka i gamla mönster och energinivåer igen. jag har varit duktig på att äta regelbundet den senaste månaden (om än för lite energi, men ändå oftast fått i mig 3-5 mål per dag och det är något jag inte klarat på egen hand sedan gud vet när, kanske fem-sex ÅR sedan?) men tex idag: har inte fått ordning på någonting. rörde på mig kanske lite väl mycket igår till förhållande vad jag fick i mig och idag när jag vaknade kom jag inte upp förrän 45 minuter efter att väckarklockan ring (brukar inte alls ha några större problem att ta mig upp på morgonen). blev lite stressd över frukosten, sen bestämde jag mig för att vila en stund innan dey var promenaddax. fastnade framför datorn, blev mer och mer stressad, "måste hinna ut och gå innan lunch!"
på något sätt hamnade jag med uteklädern på i köket, i skafferiet, i kylskåpet.
"mm, nybakt bröd.. bara lite, smaka lite, så nu räcker det! okej lite till, lite energi till promenaden kanske. okej, vafan gör jag nu? okej tänker att detta är ett mellis? att jag åt det nu ist för på eftermiddagen? äh, fan, hur stor brödbit ska jag ta till soppan sen då? äh! lika bra jag äter mackan nu så får det bara bli soppa när jag kommer hem!" ja.. osv osv osv.
slutade att jag kom ut en och en halv timme efter att jag smakat på den första brödbiten. i mitt huvud försökte jag att inte se det hela som en katastrof. "okej, men då var detta lunch.. och så kan jag äta soppan på mellanmålstiden sen så har jag ju ungefär fått i mig vad jag planerat ändå."
naiv/dum/äcklig/valfrittadjektiv som jag är, passde jag självklart att styra min promenad till en godisbutik och NEJ nej nej självklart sk jag inte handla till mig själv "åh men lite choklad på reabordet, åh några praliner, åh de här kan jag ge bort till min vän som ska hälsa på mig i helgen åh åh åh bla bla bla"
ja, jag går rakt in i mina egna fällor. dyr choklad som räckte till jag kommit ca hundra meter från butiken. det som inte åts upp tuggade jag och spottade ut. blä. 150 kr fin choklad.
gick hem och ville försvinna ur min kropp. la mig och sov, gick upp och åt, la mig i sängen igen till det var mörkt ute, gick upp och åt, bakade chokladmuffins.. bara för att?
gissar på att matmonstret ville ha sockrig kladdig smet.

ja. jag vet hur det går när jag tränar bort mina känslor och äter bort mina hungerskänslor. jag kan inte läsa min kropp för fem öre. vet att jag inte borde träna så hårt då jag knappt äter hälften av mitt behov. men tränar jag inte ökar ångesten något kolossalt och risken för att hetsäta skjuter i höjden. träningen är effektiv på så många sätt, den håller mig borta från att hetsäta, jag (monstret) blir nöjd över att bränna kalorier vilket gör det tusen gånger lättre att äta ochJAG blir glad av att träna (PÅ RIKTIGT, har sportat sedan jag var typ fem år, alltid varit igång, är en riktig tävlingsmänniska och älskar att utmana mig själv, både psyke och fysik. därför är det så himla tråkigt att det är SÅ strakt förknippat med ätstörningen, men samtidigt så starkt förknippat till MIG och var jag tycker om)

nu hr jag svävat ut i helt andra trådar, men iaf, har inte kräkts! det är positivt. känner mig också positiv inför morgondagen. ska planera den väl. känner mig peppad till en pigg och härlig dag. med regelbundenhet och aktiviteter och inköp av en digital våg. <3

mest ser jag fram emot att bevisa för mig själv att jag KAN, jag kan, jag kan ha en bra dag imorgon trots att det var en pissig dag idag. imorgon är ju imorgon och imorgon är en annan dag en ny dag,
eller hur?
:)